Geniernas blogg
Nåväl, det ska inte vurmas allt för mycket. Hursomhelst är Kristofer Ahlström och Peter Ottsjö författarna bakom Sveriges bästa blogg: "Istället för verkligheten". Båda är utmärkta skribenter, men bara en av dessa herrar har sprungit ett Marathon, nämligen Kristofer Ahlström. (som ni även kan läsa i Café där han är nöjeschef - stort steg upp från Pause, in my humble opinion.)
Han var en del av Las Vegas-gänget som stack till öknen för att göra sin Marathondebut, vilket resulterade i den utmärkta tiden 3,37. Jag skickade iväg några frågor till Kristofer som han snabbt besvarade.
Vad är ditt starkaste minne från Las Vegas Marathon?
- Den smärtsamma insikten att jag inte kunde böja benen efter 3 mil och således fick stolpa mig fram de sista 12 km medan jag hatade alla runtom mig. Och detta: ingen sportdryck eller energikräm i världen ger samma effekt som en apelsinklyfta. Satsa på naturliga c-vitaminer och fruktsocker, det absorberas snabbast av kroppen.
Hur många mil i månaden tränade du halvåret innan Las Vegas Marathon?
- Varierande, men aldrig mer än 6 mil, aldrig under 3 mil, i veckan. (Som jag minns det, mycket möjligt att jag överdriver. Min längsta enskilda runda var strax över 3 mil – det gav en fin äventyrskänsla att se dagsljuset slå om under tiden man sprang.)
Hur laddade du mentalt under de sista skälvande dagarna innan loppet?
- Det var den absolut skönaste tiden, då nöjessprang man bara för att underhålla formen. Min kompanjon David följde ett sjukt komplicerat carboload-program, men jag nöjde mig med att kliva upp kl 02 och äta en maffig skaldjurspasta. Protein och långsamma kolhydrater är formeln. Mentalt laddade jag knappt alls, man presterar alltid bäst när man inte går in för uppgiften. Minns detta: att anstränga sig är det första steget mot misslyckande.
In retrospect: Är det något du skulle gjort annorlunda om du fick springa om loppet i dag?
- Nej. Det är min hittills största bedrift i livet och jag kommer aldrig sluta skryta om det får alla i min närhet varje gång jag blir berusad. Däremot kan jag önska att jag varit lyckligare efter loppet, men det tog ungefär ett dygn innan euforin och stoltheten satte in. Å andra sidan varar den för evigt.
Varför springer du inte Stockholm Marathon på lördag? Blev du avskräckt för att springa fler Maror?
- När jag sprang min första mara någonsin på 3h 37min kände jag att jag skulle behöva träna oavbrutet hela våren för att kunna pressa den tiden till Stockholm Marathon. Det kändes inte värt det. Det var tillräckligt jobbigt att offra tobak och alkohol för asketiskt leverne under en hel höst. Så nu kompenserar jag med ett liv märkt av lösaktiga affärer och högprocentiga rusmedel.
Ditt bästa Marathontips till en debutant?
- Förutom det jag nämnt tidigare, så är det ett par saker att ha i åtanke. Köp riktiga löparstrumpor. Tejpa bröstvårtorna. Använd keps oavsett väderlek – den både värmer vid kyla och håller undan jobbigt ljus vid sol. Strunta i iPod/musik medan du springer: du kommer snabbare in i zen/robotkänslan utan musik, du får en starkare upplevelse av vad som sker runtomkring dig, och ingen musik i världen kommer kunna ge extra motivation när du passerat 3,5 mil. Och ett sista tips: dokumentera det du gör. Att vi spelade in en film från vår Vegasresa/loppet var det bästa med hela grejen, och jag blir fortfarande narcissistiskt tårmild när jag tittar på den. Eller ens tänker på den.
Han var en del av Las Vegas-gänget som stack till öknen för att göra sin Marathondebut, vilket resulterade i den utmärkta tiden 3,37. Jag skickade iväg några frågor till Kristofer som han snabbt besvarade.
Vad är ditt starkaste minne från Las Vegas Marathon?
- Den smärtsamma insikten att jag inte kunde böja benen efter 3 mil och således fick stolpa mig fram de sista 12 km medan jag hatade alla runtom mig. Och detta: ingen sportdryck eller energikräm i världen ger samma effekt som en apelsinklyfta. Satsa på naturliga c-vitaminer och fruktsocker, det absorberas snabbast av kroppen.
Hur många mil i månaden tränade du halvåret innan Las Vegas Marathon?
- Varierande, men aldrig mer än 6 mil, aldrig under 3 mil, i veckan. (Som jag minns det, mycket möjligt att jag överdriver. Min längsta enskilda runda var strax över 3 mil – det gav en fin äventyrskänsla att se dagsljuset slå om under tiden man sprang.)
Hur laddade du mentalt under de sista skälvande dagarna innan loppet?
- Det var den absolut skönaste tiden, då nöjessprang man bara för att underhålla formen. Min kompanjon David följde ett sjukt komplicerat carboload-program, men jag nöjde mig med att kliva upp kl 02 och äta en maffig skaldjurspasta. Protein och långsamma kolhydrater är formeln. Mentalt laddade jag knappt alls, man presterar alltid bäst när man inte går in för uppgiften. Minns detta: att anstränga sig är det första steget mot misslyckande.
In retrospect: Är det något du skulle gjort annorlunda om du fick springa om loppet i dag?
- Nej. Det är min hittills största bedrift i livet och jag kommer aldrig sluta skryta om det får alla i min närhet varje gång jag blir berusad. Däremot kan jag önska att jag varit lyckligare efter loppet, men det tog ungefär ett dygn innan euforin och stoltheten satte in. Å andra sidan varar den för evigt.
Varför springer du inte Stockholm Marathon på lördag? Blev du avskräckt för att springa fler Maror?
- När jag sprang min första mara någonsin på 3h 37min kände jag att jag skulle behöva träna oavbrutet hela våren för att kunna pressa den tiden till Stockholm Marathon. Det kändes inte värt det. Det var tillräckligt jobbigt att offra tobak och alkohol för asketiskt leverne under en hel höst. Så nu kompenserar jag med ett liv märkt av lösaktiga affärer och högprocentiga rusmedel.
Ditt bästa Marathontips till en debutant?
- Förutom det jag nämnt tidigare, så är det ett par saker att ha i åtanke. Köp riktiga löparstrumpor. Tejpa bröstvårtorna. Använd keps oavsett väderlek – den både värmer vid kyla och håller undan jobbigt ljus vid sol. Strunta i iPod/musik medan du springer: du kommer snabbare in i zen/robotkänslan utan musik, du får en starkare upplevelse av vad som sker runtomkring dig, och ingen musik i världen kommer kunna ge extra motivation när du passerat 3,5 mil. Och ett sista tips: dokumentera det du gör. Att vi spelade in en film från vår Vegasresa/loppet var det bästa med hela grejen, och jag blir fortfarande narcissistiskt tårmild när jag tittar på den. Eller ens tänker på den.
---
Nästa profil publiceras senare under dagen!
2 kommentarer:
Trevlig läsning, väntar på nästa del :)
:)
Två till imorgon, förhoppningsvis
Skicka en kommentar